Första hjälpen

Första hjälpen-kitet för skog och fjäll – det du sällan tänker på

Första hjälpen

Plåster och förbandsgas är självklara. Men när du befinner dig tre timmar från närmaste bilväg och något verkligt händer – ett ormbett, en fästing djupt inborrad i huden eller en vrickad fotled – är det andra saker som avgör hur det går. Ett välplanerat första hjälpen-kit för naturen handlar om att täcka de scenarion som faktiskt uppstår ute i terrängen.

Fästingpincetten – liten men kritisk

Fästingar finns i princip överallt i svenska skogar och fjällkanter, ända upp mot trädgränsen under säsong. Det viktigaste verktyget är inte ett avancerat kit – det är en bra fästingpincett eller fästinglyftare. Vanliga pincetter med trubbiga ändar ger lätt klämmskador på fästingen, vilket kan öka risken för att tarmbakterierna pressas ut i såret.

Välj en finspetsad pincett med rätvinkliga käftar, eller en av plastkrokarna som är designade specifikt för fästingborttagning. Ta tag så nära huden som möjligt och dra rakt ut utan att vrida. Spara fästingen i en liten burk eller plastpåse om du vill visa den för vården i efterhand – storleken och typen kan ha betydelse vid bedömning av smittrisk för TBE och borrelia.

Tvätta bettstället noga och notera datum. Symtom på TBE kan komma inom 1–2 veckor, borrelia oftast som en ringformad hudrodnad inom dagar till veckor. Är du osäker, kontakta vården.

Ormbett – lugn och rätt hantering

Huggorm är den enda giftiga ormen i Sverige. Bett sker nästan alltid för att ormen blivit störd eller trampats på. Symptomen varierar kraftigt – allt från lokal svullnad till allmänpåverkan med illamående och hjärtpåverkan, framför allt hos barn och äldre.

Det viktigaste vid ormbett är att hålla lugnet och minimera rörelse. Immobilisera den bitna kroppsdelen, helst i ett läge lägre än hjärtat om möjligt, och sök vård så snabbt som möjligt. Antivenom finns tillgängligt på sjukhus och ges vid allvarligare reaktioner.

Vad du inte ska göra: sug inte ut giftet, skär inte i såret, lägg inte på tourniquet. Dessa metoder är förlegade och kan förvärra skadan. Foton på ormen kan hjälpa vården, men riskera inte ett nytt bett för det.

I kitet: Ha med ett preparat för smärtlindring och notera nödnumret 112 samt 1177 för rådgivning. Satellittelefon eller PLB (Personal Locator Beacon) kan vara livsavgörande på platser utan mobilnät.

Vrickad fotled långt från civilisationen

En fotledsvrickning ute på fjället är allvarligare än den hemma på gångvägen. Primärt gäller det att bedöma skadan: kan personen ta vikt på foten, om än med smärta? Kan alla tår röras? Om svaret är ja på båda är det troligen en ligamentskada snarare än en fraktur – men det är inte säkert.

Grundprincipen är PRICE: skydd, vila, is (eller kall snö/vatten om tillgängligt), kompression och elevation. Stabilisera fotleden med en elastisk binda eller triangelbinda. Ryggsäcken kan användas som stöd vid transport.

Ha med i kitet:

  • Elastisk binda, minst en
  • Triangelbinda som kan fungera som hängband eller fotledsstöd
  • Smärtstillande, exempelvis ibuprofen (har också antiinflammatorisk effekt)
  • Uppblåsbar splint eller SAM-splint för allvarligare skador

Om personen inte kan gå behövs en plan för evakuering. Kartlägg alltid rutten i förväg och meddela någon på hemmaplan om beräknad återkomst.

Övriga saker som ofta glöms bort

Utöver ovanstående är det värt att inkludera:

  • Heliostrimsor eller sårklister: Sluter sårsprickor utan stygn och håller länge i fukt.
  • Antihistamin: Vid allergiska reaktioner på bi- och getingstick, särskilt om gruppen inte känner sin allergistatus.
  • Silverfärgat folie-täcke: Mot nedkylning – en underskattad risk vid skada med ofrivillig vila i kallt väder.
  • Medicinsk handske: Skyddar dig vid omvårdnad och håller kitet hygieniskt.

Ett bra kit är inte det tyngsta eller det fullständigaste – det är det kit som faktiskt anpassats efter terrängen du rör dig i och de situationer som kan uppstå just där. Gå igenom det innan varje tur och byt ut det som gått ut datum.